Kan inte påstå att livet är normalt igen....

... och kommer aldrig att bli.
Men livet måste trots allt ändå gå vidare.

Försöker leta ljusglimtar som kan (åtminstone tillfälligt) lindra
chock/sorg/smärta/förlamning/passivitet/förtvivlan och
som jag skrivit tidigare, känslan av en kollektiv skuld orsakad av
att vi "låtit" högerextremismen och främlingshatet frodas i olika former
utan att vi med kraft bemött det i stort och smått.

Håll varandras händer!

http://www.vg.no/nyheter/innenriks/oslobomben/lenke.php


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0